Varje dag gick han dit, till samma träd, fundersamt hade hon sett ut för fönstret i kafeterian där han varje dag befann sig vid samma exakta tidpunkt. Vad är det för märkvärdigt med den där platsen? Tänkte hon. Kvinnan ägde ett litet kafé på en liten bergstopp i hembyn, varje dag hade hon försökt observera pojken när han gjorde sig synbar. Ingen annan lade till synes märke till honom, hennes två anställda hade hon aldrig nämnt sina observationer inför, i hopp om att inte leda för mycket uppmärksamhet och skrämma iväg eller påverka pojkens beteende.
Pojken gjorde till synes ingenting märkvärdigt vid trädet, han stod bara där och observerade dess grenar i timmar. Pojkens nyfikenhet för trädet fick henne att tänka på en bok hon hittade när hon tog över kafeterian, den gamla ägaren hade försvunnit spårlöst, vissa påstod att han hade blivit galen. Boken var det enda som hade lämnats kvar i fiket. Kvinnan hade burit runt på den i handväskan utan att läsa i flera månader. Den handlade om Yggdrasil, världsträdet ifrån den fornnordiska mytologin. Hon hade ingen intention att läsa den, därför beslutade hon sig då för att göra sig av med boken.
Tiden gick, pojken återkom som vanligt till trädet. Kvinnan hade noterat en successivt ökande uppgivenhet i hans kroppsrörelser och ansiktsuttryck för varje ny dag. Pojken, som nyfiket och med rak rygg brukade stirra upp på trädets alla grenar, hade nu en slapp kroppshållning och ett nedlåtet ansiktsuttryck som stirrade rakt in i grundstommen.
Kvinnan bestämde sig tillslut för att skriva en lapp, på den stod det ”glädj dig”, hon placerade den på den plats dit pojken går.
Dagen efter kom pojken, precis som dagarna innan, till samma plats, samma tid. Hon kollade ivrigt ut för att se hur pojken skulle reagera när han såg lappen. Men pojken lade inte märke till lappen, eller så ignorerade han den. Kvinnan i kafeterian blev ivrig, kanske hade han missat den? Tänkte hon. När pojken plötsligt vände sig om och gick sin väg blev hon ännu ivrigare, irrationellt valde hon att springa ut genom kafédörren och skrika till pojken; ”Hallå, såg du inte lappen!?”. Pojkens stannade upp, vände huvudet mot kvinnan, ansiktet blektes plötsligt helt, ögonen mörknade och lämnande kvinnan paralyserad av skräck. Plötsligt förändrades hennes omgivning, allt omkring mörknade, hon ser på när fyra till synes ruttna grenar tar tag i pojken och drar i honom åt varsitt håll. Pojken ser kraftlös ut, hans bleka huvud tonar bort. Fyra storväxta svarta hästar gestaltas framför kvinnan, hästarna drar i pojken som försvinner in i mörkret. Två grenar växer fram under henne och tar tag i benen, kvinnan försöker skräckslagget – men utan lycka – dra sig loss. Framför kvinnan uppstår ett hav av röda rökmoln som kväver hennes syre, hon faller ner mot marken och försöker fatta andning. Vad är det som händer? Vart är jag? Tänkte hon.
Plötsligt vaknar kvinnan upp, var det en dröm? Hennes puls slog fort och svett rann ner för hennes panna. Det kändes inte som en dröm, tänkte hon. Plötsligt slår alarmet igång, hon hade vaknat precis innan. Hon såg på klockan, datumet var i sin ordning, hon hade drömt. Hon kände hur pulsen lugnades ner, innan hon kunde ta ett nytt andetag såg hon boken hon veckor innan hade slängt. Den stod på nattduksbordet, boken om Yggdrasil, världsträdet. Den var genomblöt och det låg rivna sidor runt om bordet. Vad hade skett, var den en inbrottstjuv? Vem skulle göra inbrott för att lämna en bok? Hon gav sig motvilligt upp för att kolla runt i lägenheten, allt annat var i sin ordning, ingenting hade till synes blivit stulet. Kvinnan tappade reaktionsförmågan, vem skulle hon ringa, vem skulle hon berätta det här för? Folk i hennes omgivning skulle tro att hon var galen – kanske var hon galen? Kanske inbillade hon sig.
Hon bestämde sig till slut, motvilligt, att ge sig av till jobbet. dagen gestaltades precis som i drömmen, dagen börjar likadant, den enda skillnaden är att pojken inte dyker upp. Hon blir nervös, fylld av ångest och rädsla; Vad är det som har skett? Vad hade hon gjort? Vem eller vad var pojken? Tankarna gjorde henne blek, och inte vågade hon berätta någonting för sin omgivning. Hon tar sig raskt in i sitt lilla huvudkontor, där på skrivbordet ser hon en lapp. Kvinnan öppnar den motvilligt och läser; ”Det vars medvetande är starkt nog att bryta kedjorna av immanens bör förgöra oförsiktighet i sitt förgörande; Icke finns det någon återvändo till återvändo”.
Kvinnan blir likblek, släpper allt, återvänder hem, tar tag i boken om Yggdrasil och försöker läsa igenom, nästan alla sidor var bortrivna eller för blöta för att tyda – förutom den sista – där samma citat hon hade läst i kontoret fanns; ”Det vars medvetande är starkt nog att bryta kedjorna av immanens bör förgöra oförsiktighet i sitt förgörande; Icke finns det någon återvändo till återvändo”. Plötsligt gick hon in i chocktillstånd, såg naturkatastrofer i hjärnan, hörde hur någon stod utanför och bankade på ytterdörren. Framför henne gestaltades allt ifrån hennes dröm: Pojken, grenarna, de röda rökmolnen. Rummet mörknar och ett stort, successivt ruttnande, träd uppstår. Pojken ger ifrån sig ett gnisslande skrik av smärta samtidigt som rökmolnen och grenarna växer runt trädet – förgäves.
Kvinnan blir till slut hittad, liggandes i ett hörn, av oroliga familjemedlemmar. Dagar hade gått, hon såg undernärd och blek ut; Ingen kunde tyda hennes ord, hon mumlade en och samma icke-konsistenta mening. Man blev till slut tvungen att spärra in kvinnan på psykhem.
Kafeterian, som hade stått till salu, köptes månader senare upp av en nyinflyttad man. Han hade hört om den förra ägarens sjukdomsproblem, det enda som hade lämnats kvar var en bok.
o Pojken är en metafor för naturens förutsägbarhet inom vårat medvetande, våra sinnen. Vi förväntar oss att morgondagen ser ut på samma sätt som gårdagen, kognitiva scheman.
o Kvinnan symboliserar människans inverkan på naturens statiska förankring innanför våra sinnen. Genom mänsklig påverkan förändras, och förgörs, den immanens vi fått för oss existerar. Snabbare än vi tror. (Växthuseffekten).
o Anledningen till att ingen annan lade märke till pojken var för att pojken enbart existerade innanför hennes sinne, en reflektion av någonting statiskt som plötsligt blev transcendent som ett resultat mänsklig påverkan.
o Alla tre gestalter i drömmen representerar Yggdrasils livskällor. Pojken, rökmolnen och grenarna.